När man inte har sätt att hantera det som känns svårt kommer hjärnan göra som den ska, skydda oss! Det gör den genom att söka sig till det kända, det vi kan och känner igen. Hjärnan uppfattar inte huruvida det är dåligt för oss eller inte, om det hjälper eller stjälper oss uppnå våra drömmar och mål. Den bryr sig enbart om att se till att vi inte dör och jobbet den har är att hålla oss levande.
T ex du dejtar och lyckas upprepande träffa personer som är emotionellt otillgängliga men förstår inte varför. Du kanske till och med vet att du är värd en emotionell tillgänglig person och är medveten om att det finns personer som är tillgängliga och du är 100% mentalt redo att dejta dem.
Meen så sitter du där, några dejter in och inser att du än en gång fastnat för en otillgänlig jäkel. Du tänker ''hur svårt kan det vara'' och förbarmar dig över hela situationen, men övertalar dit till att det kanske blir bättre sen, så du fortsätter dejtandet.
Känner du igen dig?
Då kan det finnas en vinst för dig att börja utforska vilka mönster du söker dig till.
Det kommer vara något i rörelsemönstret, tonläget, mimiken, beteendet som liknar det dina vuxna hade när du växte upp som sedan registrerades som ''tryggt''. Men när man pratar om trygghet så upplever jag att man ofta missar att prata om vad som skapar känslan av trygghet. Eftersom hjärnan kommer välja det den vet före det den inte vet så kommer vi omedvetet fortsätta upprepa samma destruktiva mönster. Om vi inte vet något annat än destruktiva beteendemönster så kommer vi fortsätta välja det vi vet.
En annan sak som det pratas för lite om kring detta ämne är att vi inte bara kan tänka oss till nya beteendemönster. Att försöka tänka sig till svaren på alla livets frågor istället för att nyfiket upptäcka och utforska dem genom upplevelser är ett skyddsbeteende som ofta är grundat i att ha haft emotionellt otillgängliga och omogna vuxna under uppväxten. Även om tankar om ett förändrat beteende är ett sätt att börja, så kommer det ge en vag respons utan tillhörande handling.
Vill man förändra något behöver man agera annorlunda. Vi behöver tankarna med oss till viss del, men de kan också vara opålitliga i en förändringsprocess eftersom de oftast är laddade med självförakt och självtvivel. Det behövs medvetenhet kring sina egna mönster samt mönster hos dem man söker sig till. Vilka blir de gemensamma nämnarna? När man vet vad man ska titta efter blir det lättare att börja agera på om man vill fortsätta lägga sin tid på att upprepa samma gamla mönster eller börja skapa nya.
Vi utvecklar våra relationer genom att ha relationer. Så man behöver dejta och utforska, uppleva och skapa nya minnen som visar på att det finns en annan typ av trygghet som faktiskt är bra för oss. Är du i en relation och du känner igen dig, våga prata om det, våga lyfta det som känns svårt. När det känns läskigt att vara sårbar och du instiktivt vill dra dig undan och agera som du brukar, det är då du gör tvärtom. Möter det som känns läskigt och skapar ett nytt sätt att hantera det på. Ju fler gånger du gör det, desto närmre kommer du till att skapa nya beteenden som leder till ett välmående liv med välfungerande och kärleksfulla relationer.
Jag vill även lägga till att den som läker från en emotionellt otillägnlig uppväxt kommer behöva mycket tid att bearbeta och programera om utan stöd. Det kan vara en långdragen och smärtsam process om man ska göra den ensam. Det behöver input utifrån som kan stötta och utmana till nya actions. Så känner du igen dig, ta hjälp! Boka en tid hos mig eller någon annan som jobbar med samtal och med kunskap inom just det du kämpar med. Du är inte ensam och det går att skapa sig nya beteendemönster, så känns det omöjligt behövs nya perspektiv.
Tack för din lästid, hoppas det hjälpte dig vidare på vägen. Hörs snart igen // Carolina
Comentarios