top of page

Känns det som att du bara överlever just nu?

Få marginaler och dagarna bara rusar förbi. Har du en återkommande känsla av att du inte hinner med? Att du hela tiden ligger några steg efter, längtar efter lugn och ro men när du kollar i din kalender så är varje helg uppbokad långt fram?


Har du dessutom familjemedlemmar som också lever med npf-diagnoser precis som du, men att det är du som driver det mesta av projektledet kring det. Så är ditt stress system konstant påslaget vilket gör det mycket svårare för dig att prioritera det som blir viktigt för dig att orka.


Jag tänker inte hyscha med att det är otroligt tufft att ha barn och/eller sambo med npf-diagnos medans du själv kämpar med samma problematik. Det är tufft, att du inte funkar eller känner att du bara överlever är rimlig känsla. Men det är inte fel på dig, eller någon annan. Du ÄR tillräcklig!

Men om du har dagarna fulla, kalendern fullbokad den tid du behöver för att återhämta dig då kommer du sätta krokben för dig själv. Du behöver börja tänka om och sätta syrgasmasken på dig själv först!


Börja ta action och rensa bland alla planer i din kalender. Börja boka av och boka om så att du ser att du har luckor där du kan återhämta dig. Börja svara ''jag återkommer'' när någon vill ha av din tid men också när du själv får impulser. Checka då av med dig själv: För vems skull? Vad skulle det kosta dig? Vad skulle det ge dig? Låt det vila ett dygn eller två, om det fortfarande känns som en bra idé och du ser att du har utrymme för återhämtning, DÅ kan du boka in det.

Du behöver också veta VAD du behöver för att återhämta dig. Hur/var/när återhämtar du dig? Det är vad du ska planera in på den tiden du frigjort i din kalender. Om du inte är återhämtad kommer dina egna symptom förvärras och du kommer få det ännu tuffare att ta hand om dig och dina närstående.



Ge dig själv tid och utrymme att ta reda på vad som blir viktigt för dig! Du är viktig!

Kram, Carolina





Comments


bottom of page