top of page
Livscoach, adhd, relationer

Hur blir man modig?

Hur har du blivit så modig? Frågan jag får ofta och som har det enkla svaret "Jag har tränat".






När jag växte upp var jag rätt blyg och så otroligt osäker. Så här i efterhand kan jag se hur ADHD har ett samband med den låga självkänsla och tillit jag hade då. Men jag föddes absolut inte modig. När jag och min fem år yngre bror skulle gå och köpa glass själva på stranden skickade jag fram honom (5 år gammal) att beställa och betala för vår glass. Jag vågade inte ens säga hej, blev paralyserad av bara tanken på att prata med främlingar.


Då kan man ju undra hur det idag kommer sig att jag jobbar med just främlingar. Vägleda, coacha, träna dem hela dagarna. Stå inför dem i stora och små grupper i workshops och föreläsningar. Hur blev det så?


Mitt största intresse är personlig utveckling och våra beteenden. Jag älskar att sortera och knyta ihop nya mönster tillsammans med människor och hjälpa dem se sig själva från nya perspektiv som just hjälper dem utvecklas och må bra. Tröttnar aldrig, någonsin. Det gör att jag konstant är nyfiken och den nyfikenheten driver mig hela tiden att utforska mer. Så passion, nyfikenhet och stimulansen gör det nästan omöjligt att inte utmana mig till att göra det där jobbiga, läskiga för att dels själv utvecklas men också hjälpa andra göra det.

Men även innan det där intresset uppenbarade sig tydligt och starkt utmanade jag mig själv. Jag gjorde saker som var så sjukt läskliga, ångestframkallande nästan, även fast det kändes så. Tankarna innan är alltid värst, under absolut nervigt och läskigt, men känslan efter? Den ger en enorm tillfredställelse. Så jag gjorde det igen, och igen och igen. Inför varje ny grej lärde jag mig något som jag tog med mig till nästa gång.


Att prova sig fram och göra saker även fast det är läskigt är det som gör oss modigare. Som barn när de lär sig gå, de testar sig fram, försöker igen, igen och igen tills de lyckats. Nu har det visserligen med biologiska utveckling att göra. MEN liknelsen är den samma. Gör action av din tanke, testa den, se hur det känns under tiden men framförallt efter. Vad lärde du dig? Ta den lärdomen och prova igen, nytt sätt, utvärdera, hur gick det och vad lärde du dig? Så tar du med dig den lärdomen och så kör du igen.


Men är det bra att inte utforska? JA om något får dig att må mentalt eller fysiskt dåligt då är det stopp! Då kanske hela riktningen inte är rätt för dig och då behöver du utvärdera hela processen. Men jag har blivit en modig person för att jag testat mig fram och utmanat min comfortzon. Det har lärt mig att tro på mig själv, tycka om mig själv då jag väljer vägar jag mår bra av och som hjälper mig. Det har lärt mig att lita på min själv och att det inte spelar någon roll om någon inte gillar mig. Jag kan ändå inte göra alla nöjda, så mitt fokus är att göra mig själv nöjd och stolt. Självkänsla är en del tankar men största del vilken action vi tar på dem, när vi gör saker som vi känner oss stolta över att vi gjort ökar vi direkt vår självkänsla.

När vi gillar oss själva vågar vi visa oss mer för andra, vi tar automatiskt mer plats (utan att det behöver vara TA ALL PLATS).




Hoppas min resa kan inspirera dig att våga prova dig fram lite mer :) Vad är det värsta som kan hända? Men ännu bättre - Vad är det bästa som kan hända? ;)



Vi hörs snart igen,

Bästa hälsningar, Carolina Roxå

Comments


bottom of page