Hej du,
Efter min skilsmässa började jag dejta lite, skaffade tinder och skulle försöka mig på det här moderna dejting sättet över nätet. Senast jag dejtade var jag 19 år och då var dejtandet inte speciellt moget så mina referenser var helt klart för gamla och gällde inte. Kanske lika bra på många sätt. Ja där stod jag ensam, singel, två barn, egenföretagare som älskar sitt jobb och gärna spenderar alla ledigtid med det. Men så ville jag även få in tiden i skogen, tiden själv och få mitt utrymme att få greja med mitt utan att någon avbröt. Tankarna kring hur någon skulle palla med mig och mitt antingen på eller av tempo snurrade ofta och hur tusan ska någon ens få plats i mitt liv.
Jag provade dejta lite, men fick inte till det där med tinder och inte med dejterna heller för den delen. Det blev en partysväng som var väldigt rolig, men kortlivad, en 35 årig tvåbarnsmamma orkar fasen inte vad som helst, i alla fall inte den här :) Så det fick bli att tänka om. Jag lade mycket fokus på mig själv istället, tog reda på vad jag vill göra, dejtade mig själv och gjorde saker som jag mådde bra av. Jag skiftade mitt sätt att leva på från på/av till mer grundad och lugn, började känna andetagen hela vägen ner i magen igen.
I samtal möter jag ofta kvinnor där relationen tagit slut och även om det är dem som tagit beslutet så kommer en enorm ensamhet. Extra mycket kommer den om man har barn som man nu träffar på halvtid. Tystnaden och ensamheten som slår en är bedövande. Men inte farlig, det går att ta sig genom den. Mitt sätt blev att ta hand om mig själv ännu mer, lära mig att trösta mig själv och möta mig själv i det där jobbiga. Jag fick öva på att ringa vänner och bara gråta, låta dem finnas där. Öva på att gråta och låta det komma. Hålla om mig själv, stoppa om mig själv, torka mina egna tårar. Jag släppte det där med dejtandet ett tag, eftersom anledningen till att jag inte hittade rätt var för att jag inte var emotionellt tillgänglig, då drogs jag omedvetet bara till otillgängliga personer. Först när jag kunde vara tillgänglig för mig själv kunde jag öppna den dörren till dejtandet igen. Så jag klev in på tinder igen, redo, lärt mig läxorna (vi kan ta dem i ett annat inlägg, tinder-läxorna ;) ), så träffade jag en person där som matchade det jag bestämt mig för var tvunget att matcha om det skulle vara värt det. De visade sig att det gick att bli kär igen, jättekär dessutom, det gick att träffa någon som gillar mig för precis den jag är och vill vara med mig i mitt liv. Någon som jag gillar precis för den han här är. En relation som känns snäll och lugn. Det uppenbarade sig inte bara tid, men här kom någon som fick hjärtat att skutta och lugnet att infinna sig, för honom skapar jag plats. Vad som sker härifrån det vet ingen, men om något är jag evigt tacksam för tiden jag gav mig själv att läka och lära känna mig själv. Tacksam över den tid som blev.
Så om du genomgått/går/tänker på en separation ha hopp. Fokusera på dig, på att bli tillgänglig för dig först! Ta reda på vem du är och vad du gillar. Låt det få ta tid och även om det sliter i dig att träffa någon, stressa inte fram det. Det kommer komma. Du kommer träffa någon som matchar dig och det du vill ha i en relation. Du kommer behöva prova dig fram, våga visa dig sårbar och visa vem du är. Hela dig. Så när du är redo kör en yolo, bjud på dig själv och samla erfarenheter. You got this :)
Vi hörs snart igen // Carolina
Comments