Bästa mamma som jonglerar vardagen med egen npd-diagnos och/eller med barn som har det.
Du har så många krav vilandes på dina axlar. Det är förståeligt att du är helt slut efter en dag och bara vill försvinna in i slöskrollandet, plöja serier till alldeles för sent. Du vet att det inte är det bästa för dig, men du gör det i alla fall. Det blir kravlös tid, i tystnad, ingen som vill en massa saker av dig.
Under en dag krigar du med omvärlden på olika sätt, antingen för din egen skull eller för att ge ditt barn de bästa förutsättningarna som går. Du behöver övertyga andra om ditt värde som människa genom att få dem och dig själv att förstå hur värdig du är som person. Ditt sätt att vara annorlunda på uppskattas inte av alla och många envisas med att sätta etiketter på dig som inte stämmer överrens med den sanning din hjärnas uppbyggnad påvisar. De har redan bestämt sig, ditt sätt att vara är inte rätt sätt. Det är svårt att värja sig mot det och du kämpar med en vacklande och oftast negativ självbild som gör dig osäker samt får dig att tvivla på dina förmågor.
Du är dessutom kvinna och förväntas av många att bete dig därefter. Du förväntas vara omhändertagande, mjuk, omtänksam, snäll, följsam, trevlig, glad, nöjd, förstående och mycket mer. Sånt som inte alltid stämmer överrens med dig eller du själv känner. Men människa som du ändå är följer du flocken för överlevnad och maskerar mycket som kan misstänkas annorlunda för att få vara med i flocken. Eller du kanske är dig själv fullt ut men får konstant möta påhopp och negativ ifrågasättning. Oavsett vilket blir det en konstant påminnelse om att du inte passar in.
Du läser om hur ADHD är en superkraft i ena artikeln och i nästa hur svår problematiskt diagnosen är och alla hemska negativa konsekvenser det för med sig. Du kanske inte fått så bra stöd och vägledning att förstå dig själv via vården och känner dig rätt vilsen i det där med ADHD. Du försöker ju mest bara överleva.
Dagligen triggas ditt inre emotinella trauma av att inte bli fullt sedd som barn. I ditt bemötande med dina barn behöver du också hantera det du själv kämpar med. Kanske har du en partner som är stöttande och hjälpsam, kanske inte alls. Oavsett känner du dig kvävd av att försöka tillgodose barnens och dina behov. Under din uppväxt fick du kanske lära dig att den du är inte är accpeterad, dina stora intensiva känslor fick inte plats när du växte upp så du höll dem inom dem. Stormen på insidan, lugnet på utsidan. Bränderna som brinner i dig som ingen någonsin ser för du fick inte en trygg plats att uttrycka och förstå dem på. När du nu i vuxen ålder försöker ge dem uttryck kommer de ut explosiv och skapar problematiska relationer.
Du söker råd och stöd hos vänner men de tycks inte förstå dig och kommer oftast med råd som stjälper dig och gör dig mer förvirrad. De ifrågasätter ditt sätt att göra saker på och vissa blir du helt utmattad av att umgås med.
Du vet att du borde göra så mycket, du borde svara på det alla obesvarade sms och mail, du borde vara en bättre vän, mamma, dotter, kollega osv men känner aldrig att du riktigt lyckas. Det är bara full bägare hela tiden och så fort någon behöver dig rycker du ut i hopp om att de smärtsamma känslan av otillräcklighet ska försvinna. Men den känslan blir kortvarigt då du direkt efter din utryckning börjar överanalysera din insats och är i full detektivmood för att leta efter bevis på din otillräcklighet.
Bästa NPF-mamma, jag ser dig! jag vet hur du kämpar och hur du gör ditt bästa för att få ihop allt.
Det är inte lätt, men du gör det ändå. Du vet inte alltid vad som blir bäst eller rätt, men du gör det ändå. Du bär sådan kraft inom dig! Den du är får den plats du ger den. Folk kommer tycka så mycket om dig oavsett vad du är eller hur du är, så jag skickar den den varmaste uppmuntran att vara på det sätt som DU BEHÖVER och mår bra av. Låt alla andra ta hand om sitt och sig så du kan fokusera på det som är viktigt på riktigt för dig.
Stort tack till min egen mamma som kämpat sig genom sitt liv för att ge sina barn bättre förutsättningar än hon själv hade. Det stödet jag får idag av henne i min problematik bidrar till att mitt liv med adhd och två npf-barn kan vara välfungerande och jag kan må bra.
Tills vi hörs igen, ta hand om dig!
// Carolina
Commentaires