Hej,
Jag tror att du klickade dig in på detta inlägg för att du har separerat eller någon gång har funderat på det. Det jag vill dela med dig här grundar sig i sånt jag hört mina kunder berätta om deras tankar kring separation, både att genomgå och att tänka på. Det grundar sig även i mina egna personliga erfarenheter. Häng med ner och läs om vad jag lärt mig, vad andra lärt sig. Vad som blivit smärtsamt och hur går man ens vidare efter svek. För över ett år sedan tog jag själv det enormt svåra beslutet att skilja mig, vi har 16 år tillsammans, ett giftemål, en otrohetsaffär, missfall och två fina barn i bagaget. Vi träffades när vi var 18 och 19 år, sedan växte vi upp och ihop. Jag trodde att livet skulle vara så, delat med en man, skaffa barn, gifta sig, köpa hus och allt det där. Men när vi hade allt det där och jag ändå kände skav, jag kände mig så djupt ensam själsligt. Mitt jobb som coach hjälpte mig att öppna upp mina egna ögon efter att ha sett så många kvinnor öppnat sina. Ta modiga beslut att riva upp allt de kände till som trygghet, börja om och må sina bästa liv. Det väckte något i mig att se dessa kvinnor växa ur något som inte var för dem. Så jag påbörjade min egen resa. Så här ett år efteråt när de starkaste och mest intensiva stormar lagt sig kan jag säga att det var mitt livs bästa beslut att skilja mig. Jag mår bättre, mina barn mår bättre och det team jag och mina tjejer är idag är allt. Från att va varit en så trött, mentalt frånvarande och lätt irriterad mamma så har de idag en mamma som bjuder på sin lekfullhet, har energi att vara närvarande och skapa intima, trygga och fina relationer med mina tjejer som nu är 6 och 9 år.
Det var kort om min resa.
Nu vill jag dela med dig sånt som jag och andra upplever/upplevt som smärtsamt:
Barnen på halvtid hos en förälder de inte fullt litar på. Det skapar oro, ångest och mycket stress.
Vara förälder på heltid den tiden man har dem. Även om man redan gjorde väldigt mycket själv och var familjens ständiga projektledare så gör det något med en att få göra precis ALLT själv. De dagar man har dem kan bli dränerande och tuffa när man ska hantera sina egna och barnens känslor.
Emotionell & fysisk abstinens. Att inte ha en annan vuxen att dela sin dag med, att inte han någon att prata om gällande barnen, ingen att dela helger, kvällar och semestrar med. Ingen att sova med eller som håller om en när man bara behöver en kram.
Hamna utanför. En del förlorar vänner i en separation då en del vänner blir obekväma att bjuda in singelkompisen till par middagen. De prioriterar att spendera den tid de har till övers med andra vänner som lever i par & som en ''normativ'' familj.
Vem kommer vilja dejta en morsa mitt i livet. Många oroar sig för att inte kunna bli älskade och accepterade för dem de är som personer, kroppsligt och för det liv de har. Kanske med en komplicerad relation till sitt ex, med barn, med en kropp och sinne som är trött (kanske till och med helt utmattat).
Skammen & skulden. Den kan få oss att sjunka djupt och få oss att må ofantligt dåligt. Vad kan bli bra då? och vad kan vi lära oss när vi ändå tagit steget (eller att någon tagit steget åt oss)
Du kan äntligen börja prioritera dig själv. De dagar du inte har barnen, lägg tid och energi på relationen till dig själv. Ta reda på vad du gillar/inte gillar, gör det där du längtat efter, strunta i att diska och för något du kommer tacka dig själv för efteråt.
Har du barn har du stor möjlighet att skapa det bästa teamet. Där du och dina barn har en nära, djup, fullkomligt tillitsfull relation som stärker er alla. Det startar dock med relationen till dig själv, är den bra kommer relationen till dina barn bara kunna bli bättre och bättre.
Om du vill kommer du hitta någon. Men återigen när du har en bra relation till dig själv, vet dina gränser, vet ditt värde och inte nöjer dig för mindre än det då kommer du vara öppen och tillgänglig för en partner och den kärlek du längtar efter.
Ta hjälp! Vi har alla komplexa relationer, med familj, vänner eller kollegor. Vänd dig till dem du litar på, som får dig att känna dig avslappnad. Har du ingen eller känner att det inte är tillräckligt, sök samtalshjälp. En coach, en psykolog, en terapeut, en präst. Sök dig till forum med likasinnande och prata av dig. Du kanske till och med behöver praktiskt hjälp. Be om den, släpp stoltheten! Om du kunde lämna något, vända upp och ner på livet, du kommer du överleva att be en närstående om hjälp :)
Du behöver inte anpassa dig längre! Du får göra precis som du vill, ditt hem, dina regler. Have fun with it.
Känner du att du vill fylla på här! Något du upplever eller upplevt under din separation, dela gärna i kommentarerna. VI BEHÖVER GEMENSKAP & IGENKÄNNING :) det får vi när vi delar och öppnar upp oss för varandra. Så låt oss bara vara kvinnor som håller varandra i handen här. Ingen skuld, bara kärlek och värme.
Jag har sett många kvinnor i svåra separationer och de har alla kommit ut gladare, mer fria, med mer tillit till sig själva. Där de inte nöjer sig men någon som inte älskar dem för dem de är. Men det är en smärtsam process för många som kommer innebära många känslor. Det är okej! Allt du känner är okej! Men kapsla inte in dig, ta hjälp, berätta för någon hur du egentligen mår. Släpp ut det som känns. Gråt, skrik, prata, skratta, njut.
STOR KRAM till dig som kämpar!!!
Om du behöver någon att prata med och du känner att en coach som kan hjälpa dig från ett läge till ett annat är vad du behöver. Då finns jag här för dig. Du kommer till mina tjänster samt kontakt via knappen nedan.
Comments