
Vi börjar med ett exempel som visar hur rädslor kan hålla en tillbaka och hur djupt vi kan behöva gå för att ta oss över dem. Men när vi väl gjort det så är ALLT möjligt..
Anna är less på sitt jobb och har en längre tid tänkt att hon vill byta. Jobbet känns okej, kollegorna är bra och lönen också. Hon tänker att hon ''borde'' vara nöjd men något inom henne får henne att återkomma till tankarna på att hitta något annat. Månaderna går och Anna pendlar i tankarna mellan ''Borde vara nöjd'' och ''vill något annat''. Ett hinder Anna har här är att hon intalar sig att hon ska vara nöjd med det hon har som hon innerst inne inte är nöjd med. Hon tror inte riktigt på att hon får eller kan byta jobb bara för att hon vill något mer/annat. I hennes värdesystem har hon inprogrammerat att hon ska vara nöjd med ''okej'' att det är tillräckligt bra för henne ''man ska inte gå runt och tro att är nå bättre än alla andra ''. Hon hindras alltså av att hon tror att hon inte förtjänar eller har rätt till att vilja mer/något annat.
I Annas fall har hon vuxit upp (och fått värdeprogrammeringen) att någon som byter jobb utan något väldigt viktig anledning när hon är nöjd är oansvarig, hoppig, aldrig nöjd och en osäker person. Hon är alltså rädd för vad andra ska tycka om henne och att hon ska bli pratat om som en person skulle vara ''sämre, dålig, lat''.
Begrepp som för Anna är lika med katastof. För hon är uppvuxen till att prestation, vara härlig och rolig inför andra, lättsam, trevlig, artig, snäll och tillmötesgående är otroligt viktigt och avgörande för att få vara med i sammanhand och för att bli omtyckt/älskad. Hennes grundrädsla att gå emot det här är att inte bli älskad, att bli lämnad utanför, bli ensam för det är vad som varit konsekvensen de gånger hon inte lyckats vara alla de där sakerna. Varje gång hon gått emot det histioriskt har hon fått skäll och blivit lämnad med en känsla av skam och skuld. Känslor ingen hjälpt henne hantera utan ända alternativet har varit att antingen fortsätta i skuld & skam (kylan) eller vara den ''duktiga flickan'' och får vara kvar i värmen.
Vad tror du Anna valde?
När vi kan backa våra rädslor ner till roten och plocka fram dem i ljuset. Bryta ner dem till bitar och reflektera hur vida vi anser dem stämma eller inte gör att de mister sin kraft. De minskar i intensitet och då möjliggör vägen framåt. Helt plötsligt känns det inte alls lika läskigt när man lyfter fram dem i det medvetna, förstår hur allt hänger ihop och sedan börja agera annorlunda. Där i ljuset kan nya tankar skapas, nya värderingar växer fram som är ens egna och inte längre någon annans. Där i ljuset möter vi vårt inre barn som fått lära sig en sak men nu som vuxen har. vi möjlighet att skapa nya mönster som stärker oss och som gör att vi vågar mer.
När vi kan minska intensitet på våra rädslor så blir hindren mindre och vägen framåt mer tydlig och hoppfull. För en sak om rädslor (som inte innebär direkt verklig fara) som t ex i Annas fall är att hennes rädslor var grundade i tankar. De varken stämde eller var något som kunde skada henne. Allt skapades i hennes tankar utifrån de värderingar och programmering hon burit med sig genom livet.
Det är det här som är mäktigt med hjärnan, om vi väljer att fokusera våra tankar på problem så kommer problem återkomma. Focus on shit, shit grows. Focus on YOU, you grow! Jag tror på tankeskraft och det blir som vi tankemässigt skapar energi runt. Med det menar jag absolut inte att fokusera bara på det ''positiva'' utan att börja möta det läskiga, ändra våra tanke-och trosystem om oss själva och börja se att vi redan är HELA, BRA, TILLRÄCKLIGA. Ingen behöver läggas till, bara skalas av.
Det är i det vi undviker och soppar undan mattan som vi hittar vår väg framåt. När vi undviker och soppar undan signalerar vi för oss själva att det är något att vara rädd för. Rädsla för hjärnan = stress och då går vårt stressystem igång. En stressad hjärna och kropp kommer ta beslut som leder till obalans. Obalans leder till ännu mer stress som leder till mer oro och rädslor så fortsätter den där ''onda cirkeln'', tills vi aktivt bryter den genom att stanna upp, möta det vi undviker och som känns jobbigt att ta tag i.
Vad tror du med dig från det här? Var det hjälpsamt eller var det något annat som dök upp för dig? Dela gärna nedan i kommentarerna eller maila mig på kontakt@coachningmedcarolina.com
Tack för att du ville läsa och ta del av mina tankar och erfarenheter kring detta. Jag önskar dig en fin dag.
Vi hörs snart igen. / Carolina
תגובות